…den näst bästa tiden är idag.

Det är sommar och som många andra dricker jag öl och njuter av livet. Två fyllor och lite mer på mindre än en vecka och dessutom nästan helt gratis.
Jag har alltid gillat att dricka och festa, jag blir väldigt social av det och jag gillar att känna mig social när jag väl är det.

Jag har allt för ofta hört att jag är rolig när jag dricker. Jag är rolig när jag är full. Att när jag festar, så festar jag.
För mig har det varit något positivt. Jag blir glad av det, då är jag ju åtminstone rolig att festa med, och jag vet ju andra som skulle bli sura och tänka ”Är jag inte rolig annars?!”.

En av de senaste festerna jag var på där det var mycket folk, många jag aldrig träffat förr och många jag kanske träffat för flera år sedan. Många från olika åldersgrupper och de flesta äldre än mig, så antar jag att jag blev ur min comfort-zone. Jag var full, det var fest, men jag bidrog inte till festen, jag höjde inte stämningen. Jag var inte speciellt rolig. Trevlig kanske och väldigt pratglad och för vissa, en pain in the ass eftersom jag kanske prata för mycket, och pratade med någon som kanske inte ville prata med mig. Jag kände redan att jag inte var i min comfort-zone tidigare, och när jag blev allt rundare om fötterna så försvann känslan av att jag klivit ur min zone. Men någonstans i detta tillstånd, undermedvetet så fanns känslan kvar.

Då började jag fundera, som jag naturligtvis gör efter det mesta, är jag inte rolig när jag dricker längre?
Självklart, en konstig fråga att ställa sig själv, och det låter dumt.

Men frågan till funderingen har en större innebörd. Detta var när jag klev ur mitt område av välbehag. Hur kommer jag dit igen? Inte bara när jag är full, utan även när jag är nykter? Om jag hade varit så social som jag vill vara när jag är nykter, skulle de då vara någon skillnad på hur social jag är när jag är full?

Sitter här nu med ångest. Tänkte försöka förklara lite hur jag känner mig i detta tillstånd, då jag tidigare kanske bara beklagat mig över det. Detta i brist på motivation, ork och man orkar inte riktigt bry sig.

Jag lyssnar på lite deppig musik. Och jag vet att det inte är bra att lyssna på deppig musik när man har ångest, då tar det längre tid att komma ut ur tillstånden. Men samtidigt så känner man sig igen sig i låtarna, eller snarare, att man lurar sig själv att känna igen sig i dem.

I mina tankar snurrar det runt mellan olika frågor, om jag ska ut och röka eller inte. Kommer jag ha råd med nya cigaretter imorgon eller måste jag låna? -Ångest!

Hur betedde jag mig under kvällen som var? Gick jag för långt med visa skämt? Skämde jag ut mig? Tror andra att jag är dum i huvudet?
Vad tycker folk om mig?
Hur ser folk på mig? Tycker folk att jag är snygg eller ful, trott att jag är ett cpbarn eller trott att jag är flickornas kung? Jag vet inte.
Kommer jag träffa gamla vänner igen och vad gör mina gamla vänner idag? Hur såg de på mig förr, vem var jag för dem då, och hur ser de på mig nu? Vad gjorde vi då?
Känner mig nästan apatisk. Lite som att min kropp inte existerar men att min hjärna finns och går på högvarv och vet varken rätt eller fel. Det snurrar bara runt i skallen. Lite skuldkänslor. Sugen på att försöka fixa pengar och supa resten av veckan. Fast sen har jag ju rätt svårt för att fixa pengar också.
Vattnet jag dricker just nu smakar knappt vatten, bara sväljer direkt utan att känna nått.

Nej, nu ska jag ta den dära cigaretten jag skrev om tidigare.

Det är mycket som händer 2014 och jag är riktigt intresserad, kanske inte just året i sig, utan det som händer före.

Det är både val till Europaparlamentet och riksdagsval.

Jag är extremt trött på den nuvarande regering, och de har ju suttit länge och oavsett om de blir bättre eller sämre med en annan regering så är jag nyfiken på hur det kommer se ut, vilka förändringar stöter vi på? Kommer vi märka några förändringar? Bättre? Sämre?

Piratpartiet håller ju på med sin breddning, hur kommer de gå för dem i valet? Jag är ju en pirat själv, men jag kommer troligtvis använda min röst på ett lite med strategiskt sätt. Om röster på Piratpartiet i nuläget inte kan påverka mycket, så kanske jag också låter bli att rösta på dem och röstar på något som jag annars kan tycka låter bra.

Det kanske låter konstigt, pirat som inte röstar pirat. Men ser det inte ut att gå vägen så får man ta en annan väg och hoppas på att de går vägen 2018, då får man ju också mer tid på sig och kanske till och med får en ide som inte kommit på tal om tidigare.

Men det är inte bara Piratpartiet och Regeringen jag är fundersam över inför valet 2014, jag är även fundersam på Sverigedemokraterna, kommer de ha fått en ökning? Minskning? Kommer de in till Europaparlamentet?

”Om jag bara klär mig karismatisk så försvinner alla mina problem, tänkte Sofia. Om hon bara hade vågat ställa sig på söndagsmorgon i kyrkan och skrika att Lucifer är större än gud, så skulle all uppmärksamhet riktas åt henne. Sofia tittade runt i den vita kalendern, den med stora bilder högst upp på varje sida som passade till varje månad och årstid. Sofia gjorde en märklig upptäckt, hon hade redan förbrukat en femtedel av sitt liv.

Sofia kände en märklig känsla i kroppen, hon antog att hon började känna sig levande. Hon ryser till och känner hur det som en kall vindpust bildas en virvel som sticker till i alla muskler. Vinden dras mot ryggen, som en platta inte större än en telefonkatalog trycks vinden mot ryggen för att sedan spädas ut och försvinner, försvinna.

Stående framför spegeln har hon ännu inte blivit VD på ett stort företag. Inte heller politiker och inte ens fått chansen att visa upp sig i en dokusåpa på bästa sändningstid på TV. Sofia suckar, vänder sig om och kollar bort mot sängen. I sina tankar finner hon en tillfällig lösning på allt som cirkulerar i huvudet, hon går fram till sängen och lägger sig på golvet precis framför, sakta sträcks armarna ut i det mörkret som gömmer sig under sängen. Ett vemodigt leende tvingar sig utåt på hennes kinder när hon greppar taget om en flaska vin.

Sofia ställer sig upp och lägger sig i sängen. Med munnen mot flaskan tar hon en stor klunk, och ytterligare en stor klunk för att på den tredje ta en lite mindre och föra bort den från munnen. Två alvedon som sköljs ner med det röda vinet, två minuter senare börjar tårar sakta rinna ner från hennes ögon. En tår balanserar på nästippen och en annan nuddar Sofias läppar. Det är ljummet och smakar surt.

”JAG HATAR MITT LIV” börjar Sofia skrika allt hon kan åt den oskyldiga väggen mittemot henne, ”JAG HATAR DET!”. Nu är det inte längre några få tårar som rinner ner från hennes kinder, det är många fler tårar. Så många att det knappast går att se om de har kommit nya eller inte. Ännu en ångestfylld natt skulle hon försöka sova. Kanske skulle hon våga förändra sitt liv inom en snar framtid. Drömmen om att våga skämma ut sig och drömmen om ett ångestfritt liv tycks vara så långt bort, men ändå så nära om hon bara vågade ta steget.

_________________________________________

Var inte alls tänkt att jag skulle skriva en berättelse när jag väl började detta inlägg, tänkte börja inlägget med första meningen men jag såg att det skulle kunna bli en bättre berättelse än vad det skulle blivit ett vanligt blogginlägg, är väl sådant som händer och skönt att skriva av sig lite.

Snubblade över ett videoklipp på facebook tidigare idag, och som har blivit väldigt uppmärksammat.
Klippet är på en hemlös man som får uppmärksamhet av Anonymous, som resulterar i att fler skänker pengar till honom och han börjat till slut gråta.

Jag började nästan själv gråta, och det händer väldigt sällan att jag gråter över något som någon har filmat. Oavsett om det är en film eller ett videoklipp.

Jag började även fundera på vad han tänkte, han grät ju av hjälpen han fick. Men jag funderar på om han blev rädd eftersom att han fick så mycket pengar att någon skulle stjäla. Om han kanske kände sig som att han äntligen fått delar av den hjälp han vill ha?

Jag lever lite av principen att levande liv är ovärderligt. Varför ska vi spara pengar och göra nedskärningar i sjukvården när folk dör? Pengar betyder ingenting i förhållande till liv. Jag HATAR de politikerna som ser ett samhälle med plånboken i åtanke. Jag HATAR de människor som ser investeringar i allt de gör.

Visserligen, Sverige kanske sparar pengar på att skapa problem i sjukvården. Sverige kanske sparar pengar på att inte ge ensamma mödrar den hjälp och den summa pengar de behöver för att kunna må bra och leva. Men vad tjänar vi på det stora hela, om bara de mest bäst ekonomi får ta del av nedskärningar? Vad tjänar vi på att låta folket dö för att vi vill bygga en järnväg istället för mediciner?

Samhället är förvirrande. Den dagen jag får jobb och den dagen jag börjar tjäna pengar, så kommer jag ge pengar till de människor och organisationer jag anser behöver det. Jag vet inte, ska det var så att vi privatpersoner ska behöva agera städare för att politikerna vill ha en till kaka till kaffet?

Tänkte skriva om detta mycket tidigare när de var lite mer aktuellt.

Men man bör skilja på hot och hat. Uppdrag granskning visade inte Näthat i sitt program, de visade Näthot vilket är en skillnad. Att säga att näthat och näthot är samma sak är fel. Jag kan inte hota någon när jag säger att jag hatar en viss person eller hänvisar en person att lära sig något med en ironisk böjning. Det är inte hot, möjligtvis hat om ens det. Jag har inte hotat en person att lära sig något när jag har påstått han personen bör göra det.

Jag vet inte om mina exempel är näthat eller inte och den stora anledningen till det är att ingen vet vad näthat egentligen är.

Vad är näthat? Någon som hatar internet? Någon som hatar på internet? Uppenbarligen är ju det en person som hatar andra personer genom internet.
Då blir det genast mycket intressantare, eftersom HAT är en ÅSIKT, VÄRDERING och en RELATION till en annan person. Just hat är en svår åsikt att beskriva, och personen man säger det till känner nog redan till relationen emellan och hur den andra personen värderar, så man behöver ju inte uttrycka detta för det är saker man redan känner till. Kanske vill man höja sitt ego, visa satir eller göra sig rolig på andras bekostnad, FORTFARANDE HAT och inte HOT.

På internet är det även ett annat klimat, det jag skriver går till en virtuell person och inte en fysisk person. Kanske inte ser ut att vara så stor skillnad och bakom skärmen sitter ju en fysisk person. Det som skiljer är i princip allt och inget, eftersom jag ser inte kroppsspråket, jag ser inte personen och jag hör inte heller personen. Skriver jag något ironiskt så använder jag mig gärna av smileys för att visa att jag faktiskt var ironisk, just smileys är ett hjälpmedel att säga vad för avsikt min kommentar hade.

Jag ser fortfarande inte personen som sitter bakom skärmen, jag ser inget ansiktsuttryck och jag vet inte om personen tar åt sig eller inte. Internet kan ses som känslolös och då är det oerhört dumt att lägga sina känslor där. Skriver någon något elakt om mig eller hotar mig så skrattar jag och erbjuder personen komma över på kaffe och bullar. Då markerar jag även att jag inte bryr mig heller och jag lägger inte mina känslor där heller.

Näthat är ett icke problem som blivit ett problem eftersom folk inte lärt sig det sociala livet på nätet, och gör man misstag så får man väl även stå för dem, likaså kommer jag stå för mina misstag den dagen det står en snubbe med hagelgevär utanför min dörr när jag står där med en varm kopp kaffe att erbjuda.

För cirka en eller två veckor sedan skrev jag om kunskap på ett forum, hur vi lär oss och vart vi lär oss.

Till min förvåning blev detta mycket uppskattat just för stunden trots att tråden jag gjorde är väldigt inaktiv. Gissar på att det handlar mer om det slutgiltiga diskussionen jag avslutade tråden med. Ja, jag är rätt dålig på att få till en bra slutkläm på mina trådar och det jag skriver.

Språk verkade vara det enklaste att diskutera. Hur lär man sig språk? Vilka verktyg ska vi använda? Språkprogrammet Rosetta Stone blev det en diskussion om, vissa tycke att hur man lär sig utifrån det bara var skit och hänvisade till andra program medans andra hyllade programmet.

Jag har ett väldigt brinnande intresse för IT. När jag för några år sedan, cirka två, gick på gymnasiet och läste en IT-linje trodde jag att jag skulle lära mig allt om datorer, bli ett kodknackar-snille, göra freeware program och bli hyllad på diverse IRC kanaler.

(För de som läser och som inte är direkt insatta inom IT:
Freeware = Mjukvara/Program som är gratis
IRC = Internet Relay Chat, alltså ett chatprogram.)

Skolan var jättebra, framförallt lärarna. Man blev alltid bra bemött, lärarna var alltid glada och kunde lära ut. De bästa lärarna enligt mig är de som alltid är glada och som kan prata om vad som helst som kan vara skittråkigt och man ändå blir intresserad. Motsatsen till detta borde väl således vara kommunala skolor.

Lärarna var dock inte de som besatt mest kunskap, eller kanske inte lärde ut mest kunskap. Jag kommer ihåg att vi skulle lära oss photoshop. Det mesta handlade om själva verktygen, det här verktyget gör det här och det där gör det där. Väljer du färgen röd och målar nånstans så blir det rött där du målade.

Det var ganska så stelt på den biten. Jag vill ju lära mig mer vad som ligger bakom att det faktiskt blir rött när du väljer röd, vad är det kodat i? Hur ser koden ut?

Sådanna saker kommer jag nog aldrig lära mig i en skola, det är saker jag kommer självlära mig.

Men samma sak sker även på nätet. Jag vill bli bättre på .lua, världens enklaste koder och enda kod jag kan för tillfället och jag är värdelös på det. Så, jag söker på youtube efter ”Learn .lua tutorial”. (För de som inte vet är .lua främst spelkod för exempelvis fusk och HUD’s) Och resultaten blir i stil med ”På detta spelet använder du denna kod och skriven in koden i detta textdokumentet och sparar textdokumentet med filändelsen ”.lua”. Vad säger koden då? Vad ska jag lära mig av koden? Nu vet jag ju bara att använder jag denna kod så kommer jag hoppa 2 gånger och ducka en gång och sedan krypa två meter. Det är saker jag inte ville lära mig. Jag ville lära mig hur jag gör min egna kod så att jag kan dansa en gång, klappa händer och gå på tå. Personen som har gjort videon vet ju inte heller, han har ju själv snott eller hittat koden någon annanstans på internet.

Och det är inte bara kod som man lär ut såhär. Det är många fler saker och inte bara inom datorer. Jag vill veta vad jag egentligen gör och vet jag det så blir det även mycket enklare att göra om göra rätt ifall jag gör fel, för annars kommer jag göra fel gör fel.

Minns att när jag var lite mindre, säg att jag var en 12-13 år som jag var ungefär när Piratpartiet bildades, jag frågade mamma varför inte polisen gjorde tillslag mot Rick Falkvinge när han drev ett parti som förespråkade fildelning och även själv erkänt att han fildelat.

Fick som svar att ”Man är nog för rädd för att göra något mot honom” eftersom han är en uppmärksammad politiker, och uppmärksammade politiker har en makt oavsett om de sitter i Riksdagen, Regeringen eller EU.

Vad hade hänt om en politiker istället hade sagt att denne rökt cannabis? Olaglig fildelning är de inte många som bryr sig om, varför skulle man bry sig mer om det var nått annat som cannabis?
Vi känner nog igen löpsedlarna ”POLITIKER MISSTÄNKT HA TAGIT DROGER” eller ”EXTRA – DROGSKANDALEN!”.

Det är för att det fortfarande är tabu. Och hur ska då missbrukarna kunna få den hjälp de behöver, stämplad i pannan, kriminell och förnedringen av att ha ännu mer tabu över sig – att vara missbrukare.

Tycker att det kan vara värt att fundera på frågorna, många har väl antagligen sin uppfattning, antingen är det bra eller så är det helvetet att folk håller på med det (Har själv tidigare för några år sedan haft åsikter om att droger som cannabis kan dra åt helvete, men har inte samma syn längre) Men tycker att att det fortfarande kan vara värt att ge en funderade på cannabis. Då kan man ju även fundera på hur man löser de problem vi idag har utan att behöva ta någon viss ställning.

Vill bara lyfta en diskussion kring ämnet, med all respekt.